Vi träffar Caroline Szyber, rådgivare inom bostads- och byggfrågor, Visionsbyggande AB, tidigare riksdagsledamot och ordförande i civilutskottet i riksdagen som skriver sin krönika hos oss. 

Jag har själv varit politiker, bostadspolitiker dessutom. Så jag vet att goda intentioner är utgångspunkten för varje regel, men jag ser också nu när jag lämnat politiken hur dessa regler sammantaget utgör en våt filt över innovationer inom byggindustrin och bostadsproduktionen såväl som över den enskildes frihet att forma sitt drömboende.

 De flesta idag har någon form av bostadsdröm. För vissa handlar det om att få en bostad. Något att kalla hem. För andra är det en dröm om en balkong, ett till rum när familjen växer eller en villadröm med egen liten gräsmatta. Den som äger sitt hem känner generellt sett ett större ansvar för sitt boende och upplever också större delaktighet. Återkommande undersökningar visar på att de flesta människor allra helst vill äga sitt hem, och det är viktigt att ge så många som möjligt av dessa rimliga möjligheter till detta.

 För några år sedan stod jag värd i riksdagen för Stadsmissionens årliga rapport om Hemlöshet. Ett citat från det årets rapport jag tagit med mig sedan dess är: ”Det är hög tid att se över nya boendelösningar för en mer kreativ bostadsmarknad.”

Vi ser att samhället har förändrats – nya grupper hamnar i hemlöshet, det är inte längre psykisk ohälsa och beroendeproblematik som är huvudorsaken, utan snarare för låga inkomster i relation till bostadsmarknadens priser. Det kan vara människor som genomgår skilsmässor eller separationer, eller som förlorar sina anställningar och därmed sin kreditvärdighet hos banker. Att närma sig en trygg och långsiktig bostadslösning blir helt enkelt en omöjlighet. Hit hör också gruppen av alla som nyligen anlänt till Sverige.

För att återgå till citatet. Vi behöver nya boendelösningar. Vi behöver utveckla vår bostadsmarknad. Bostadsrätt, hyresrätt eller villa är de vanligaste boendeformerna, men förutsättningarna måste bli bättre för exempelvis ägarlägenheter och kollektivboenden som hyrköp. Så att fler kan få skapa sitt drömboende.

 Men den som inte vill pröva något nytt på vår dysfunktionella bostadsmarknad kommer att fortsätta att se en bostadsmarknad där utanförskapets konsekvenser inte bara drabbar unga och nytillkomna, utan även ger konsekvenser för andra breda grupper i samhället.

 Det har talats mycket om bostadspolitiska mål, vad som ska ingå och om vi kan hitta en bred samsyn. En vision, något att sträva mot är alltid bra, men en ideal bostadsmarknad finns nog inte någonstans i världen eller har nog inte någonsin funnits. Jag vet en tidigare bostadsminister som besökte Storbritannien och hans engelske kollega konstaterade på brittiskt manér: ”It is very interesting to notice that although our solutions may differ, our problems are very similar”. Översatt: Det är väldigt intressant att se att även om våra lösningar ser olika ut så är våra problem väldigt lika.

Vi måste nog vara klara över att det är väldigt svårt att nå idealet där det finns alla typer av bostäder vid en och samma tidpunkt. Men det är självklart ett givet mål. För endast då finns möjligheten för fler att få ett boende och på sikt sitt drömboende!